Jakthundsträning Tranulökarnas jakthundskola Kleinerboken Kleiner-Münsterländer-boken Valpkurs Unghundskurs Anke Meyer

Nu är Gjende ett år gammal och hennes andra jaktsäsongen har börjat. Följ Gjende vidare på vägen till en duktig jakthund!
"Valp blir jakthund del 1" har slutat med rävapport, långa släpspår och vårbockjakt. Andra delen börjar precis där: vårbockjakt.

Jag är så stolt över min "lilla krabat". Ett svårt eftersök i natt utan blod i spåret, men jag bestämde mig ändå att ta lilla Gjende. Jag har fullt förtroende till min ettåring. Gjendes mamma Antonia följde som backup med skytten. Hon ville jag ha med i fallet situationen krävde att jag skickar en hund lös efter bocken. I så fall gäller inte unghundens träning utan den mest professionella och snabbast möjliga avslutning. Gjende hittade skottplatsen och jobbade sig lugnt och tydligt markerande fram till viltet. Det var underbart att se hur hon jobbade i skarpa läget - precis så som vi brukar träna: lugnt, koncentrerad, markerande och absolut spårsäkert. Bocken låg död 200m bort i buskig skog. Omöjligt att hitta utan hund. Skytten var glad och vi 3 tjejer mycket stolta.



Ett långt släpspår med kaninen för Tranulökarnas Gjende (16 månader). Jag har klippt ut den långa väntetiden och istället placerat en kamera vid kaninen. Intressant att filma vad hunden håller på med när den kommer fram till bytet. Hon kände sig tydligen observerat och tänkte: "Någonting stämmer inte här, men skit samma - jag gör mitt jobb".


Ett jättelångt släpspår med räv i skogen. Gjende (16 månader) jobbade suveränt. Nu vet jag nästan inte vad jag ska träna med henne. Den här lilla hunden gör allt perfekt. Bra att jaktsäsongen börjar snart med nya utmaningar!


Gjendes skogsfågelpremiär: ett skott, en träff och en underbar apport.



Ännu ett kvantsprång i jaktlivet med min lilla Gjende:
Jag jagade ensam med Gjende idag och var ca 30m bakom henne när hon plötsligt stod fast. Jag stannade för att jag vet att fåglarna troligen inte skulle tåla mitt närmande och skulle flyga iväg åt andra hållet. Plötsligt kom Gjende tillbaka med en meningsfull blick. Jag stod där och stannade. Nu började hon springa i en vid båge till andra hållet för att kort därefter trycka ut orren bakifrån, precis mot mig. Pang! Kort därefter försvann hon in i den täta skogen på samma sätt och gjorde samma sak igen. En andra orre flög till mig, den här gången nästan i ansiktet. Vilken smart jaktstrategi i en så ung hund. Hennes mormor Nele behärskade denna teknik till perfektion, jag beskriver det i KlM-boken. Antonia kan göra det också, men att den lilla ettåring redan använder det så perfekt är imponerande. Senare på turen hittade vi till och med en av de sällsynta hararna och som avslutning på dagen kunde jag höra Gjendes fantastiska skall när hon förföljde haren i mer än en kilometer.


Gjende 1,5 år kan de största och de minsta!



Med varje ny jakthund tar det en viss tid innan man har den här otroligt härliga känslan att kunna fullständigt lita på hunden. Det betyder att VETA att hunden apporterar allt apporterbart/apportervärt som den hittar i skogen utan ett apportkommando och även utan mitt medvetande. Tillfällen att få bekräftat den här trogenheten finns inte alltför ofta under jakt. Man behöver ett fällt byte som man själv inte vet vår det ligger eller att det över huvud tagit finns. Idag steg Gjende upp till den här gruppen av trogna, säkra apportörer. Hon hittade en ganska nyfälld orre under jakt, som inte var skjuten av mig. Jag visste alltså inte att den fanns. Den var frestande köttig och fräsch. Antingen tappade en rovfågel den eller så skött den en annan jägare. Eftersom jag inte visste att fågeln fanns, gav jag förstås inget apportkommando. Hon hittade fågeln ensam i skogen och skulle kunnat försvinna med den eller kunnat äta upp den utan att jag märkte detta. En mardröm att en ung hund hittar något sådant okontrollerat under jakt. Men hon gjorde annorlunda: hon tog upp den, kom i hög fart till mig och satte sig framför mig med fågeln i munnen, så som jag förväntar mig av mina erfarna säkra apportörer när de hittar något gott i skogen. Alltså egentligen en självklarhet, men i sikt på hennes ringa ålder en underbar känsla och beviset att jag redan kan lita på min lilla ettåring.




Gjendes 2. toppjaktsäsong. Visste inte om hon kan bära den här tunga tjädern - hon kunde!